I Need To Start Living Now!

Känner mig både uttråkad och bubblig och tankspridd. 

Har exakt inget alls att göra. Casper har sovit flera timmar redan och jag är redan trött på detta 'helafamiljentillsammans-veckoslut'.. För vi har dem varje veckoslut.. varje vecka.. -.-

Gårdagen gick ändå så bra som det kunde gå, så jag är nöjd. Det var okej. Jag var väldigt trött och krasslig då jag hade varit sjuk så jag lade mig lite före alla andra och så. Inte för att man fick precis sovet. Höhö.

Platsen är hur skön som helst. Så öppet och så ljust. Känns verkligen fräscht. Skulle kunna flytta in i ett liknande hus. :) Fast jag hade väl inrett lite annorlunda med lite mer färger och så. 

När veckan börjar ser jag till att vara i skick igen så jag kan åka till gymmet och till stallet och göra långa månskenspromenader och kanske jag finner tid att vara med kompisar också. Kanskekanskekanske. 

Kanske ge våren en chans? Kanske ge det jag förlorat en chans? Kanske ge kompisarna en chans? Kanske ge mig själv en chans? Har så länge isolerat mig själv från allting och alla att det känns nytt och spännande att slänga sig ut i världen bland människor. OM jag bara fick lite utrymme. Att någon skulle släppa taget och ge mig en chans, ge mig utrymme, ge mig förtroende. 

Alla behöver tid för sig själv. Alla behöver komma bort från sin vanliga så otroligt stabila vardag. Även från sin familj. Jag växer, jag växer som person. Som en egen individ! Jag behöver utrymme och äventyr. 

Jag vill bli uppskattad och jag vill att speciellt min familj visar lite förtroende för mig. Personligen tycker jag att jag är värd det. Att jag verkligen är på bättringsväg. Att jag haft tålamod och verkligen bevisat mina goda sidor. Bara sluta gnälla om de vanligaste sakerna i världen. Mat,sova,mat,sova. Vi klarar det här nu! Jag är starkare än någonsin tidigare och jag bara växer! (psykiskt.. haha!) 

 Jag är tillbaka. Camilla som gömt sig och bara tittat på i några år är tillbaka!

(Jag behövde bara skriva av mig lite..)

PUSS.*